Normaliseringsprocessen

Att utsättas för våld orsakar stora skador på en människa, oavsett om det utförs med ord och beteenden, eller med knytnävar. När ordet våld används i den här texten syftar det till alla former av våld: fysiskt, psykiskt, sexuellt, materiellt, ekonomiskt eller försummelse. Det är den så kallade normaliseringsprocessen som gör att våldet kan fortgå i förhållandet. I ett kärleksförhållande som är fritt från våld ses det som normalt att det inte förekommer våld, även om man tjafsar om vardagliga saker såsom disk och städning. I ett våldsamt förhållande blir våldet ett normalt inslag i förhållandet och en del av vardagen, och det är själva misshandeln som är problemet. Kvinnan kommer dock att uppleva det som om det är sakfrågan som är problemet och kommer därför att bete sig i enlighet med det. Hon kommer att anstränga sig för att få förövaren att förstå hennes perspektiv. Det kommer dock aldrig att ske, då förövaren drivs av ett behov av att kontrollera henne och ha makt över henne. Normaliseringen av våldet sker ofta långsamt och i början även subtilt. Men med tiden blir det onormala normalt och därför stannar kvinnan kvar. Det som för en utomstående skulle upplevas chockerande, märkligt eller oacceptabelt, har för den utsatta kvinnan kommit att bli alldeles normalt.

Normaliseringsprocessen kan delas in i tre faser, viktigt här är att komma ihåg att en kvinna som utsatts för våld i en tidigare relation kan normaliseras snabbare än någon som aldrig varit med om det tidigare. När förövaren märker att kvinnan redan är anpassad till kontroll, kan våldet vara mer brutalt redan tidigt i relationen.

Fas 1:

Förövaren kontrollerar kvinnan alltmer och kanske kritiserar henne och säger att det är ”för hennes egen skull”, kanske får hon små ”tips” hur hon ska sköta sitt liv. Förövaren kan ha synpunkter på vilka hon pratar med och hur hon klär sig, är överdrivet hjälpsam med olika saker och skjutsar henne till och från olika aktiviteter och till och från jobbet. Allt detta kan i början verka som omtänksamhet och kärlek. Förövaren kanske inte vill umgås med kvinnans vänner av olika skäl och försvårar för henne att träffa sina nära och kära. Paret umgås alltmer med förövarens släkt och vänner, medan kvinnan tappar sitt egna sociala liv. Våldet trappas upp. Det verbala våldet kan vid det här laget bli grövre i form av ständig kritik, manipulerande, ignorerande osv. Förövaren kanske slår kvinnan för första gången. Detta kan ha föregåtts av knuffar, puttar eller förstörelse av möbler och föremål. Nu har förövaren på olika sätt tagit kontroll över och skaffat sig makt över kvinnan.

Fas 2:

Nu börjar gränserna flyttas fram och suddas ut inom förhållandet. Sådant som skulle ha känts fel i början av förhållandet börjar nu upplevas som normalt. Att förövaren slår kvinnan, eller ständigt kritiserar hennes vikt och klädsel, är sådant som skulle ha varit omöjligt i början av förhållandet. Gränserna för vad som är okej har flyttats. Kvinnan anpassar sig till våldet, och hon gör det eftersom våldet introducerats successivt i relationen. Kvinnan anpassar sig även för att undvika att bli utsatt för mer våld, hennes fokus handlar om att överleva och undvika det som sker så gott det går. Istället för att fokusera på sig själv och hur hon känner det när hon blir utsatt för våld, fokuserar hon på förövaren för att undvika och undkomma våld; något som är omöjligt. Förövaren kommer att trappa upp våldet ännu mer oavsett vad kvinnan gör eller inte gör. Nu börjar förövarens verklighet bli kvinnans, hon har övertagit förövarens negativa bild av henne och gjort den till sin.

Fas 3:

Våldet är en stor del av förhållandet och vardagen. Gränserna har flyttats och suddats ut ytterligare och kvinnan vet inte längre vad som är acceptabelt eller oacceptabelt inom ett kärleksförhållande. Hon kanske har ångest och känner sig apatisk, som en zombie. Hon har tappat kontakten med sitt jag och förlorad drivkraft, självkänsla och självförtroende. Förövaren fortsätter att kontrollera kvinnan. Våldet mot henne är en självklar del inom relationen, och har normaliserats i takt med att det har blivit ännu grövre.